Nu får det vara nog!!!!

Hur många tror ni har skrivit om den hemska vinter som varit? Och jag vill ju inte vara sämre jag..... Jag hatar snö! Jag vill ha vår och värme nu! Och nu till min glädje har termometern visat + i två dagar i rad :-).

Miss E med 39,6 graders feber

En annan sak är som är tråkig den här tiden är alla sjukdomar, de har muterat till något utomjordiskt rent ut sagt. Pratade med Miss J (som var sjuk) i telefon här om dagen och jag lovar att jag blev smittad via telefonen. Fick dagen efter feber och halsont som sen i sin tur spred sig till Miss E :-( Hög feber och en läbbig host..... men nu är hon på banan igen!

Miss E en timme senare med alvedon och cocacola i kroppen

Vårt stora projekt just nu är att bli av med blöjan (är på dag 3). Hon är inte helt road kan jag säga och det går sådär! Men vi får se hur det går, är ju egentligen ingen brådska men det vore skönt att bara ha ett blöjbarn i familjen.

Hur söta barn har inte jag :-)

Miss A strålar mot kameran, jag vågar inte ens tänka på hur många kort som är tagna på dessa två?!? Men hur kan man låta bli? Önskar jag kunde få med ännu mer, tiden går så fort och varje ögonblick är så speciell.
Jag känner mig verkligen lyckligt lottad som trots allt har en sån underbar familj. Mr A börjar bli så stor, fyller 15 år i sommar vilket känns helt ofattbart och Mr W blir 13 och jag kan lova att han verkligen beter sig som en äkta tonårig. Och visst kan det vara ganska livat här hemma stundvis men för det mesta är det supergoa killar som leker och hjälper till med småtjejerna (när de kan slita sig från datorn förstås).

Här sitter Miss E i en djup diskussion med sina djur, ett samtal som bara hon och dem förstår, för det mesta låter det fortfarande som värsta grekiskan i våra öron. Men för varje dag kommer det fler och fler ord vilket är härligt. När vi går från dagis sträcker hon upp handen och säger just det hand :-) eller när jag säger att jag ska gå och lägga mig.. då tippar hon snabbt efter och säger och jag :-) och då ska vi läsa (H)Anna.. min Anna :-)

Syrran, here I come........

Nu går det undan vill jag lova. Ingen liten bebis jag har hemma längre, hon snurrar runt från rygg till mage och är nog väldigt sugen att springa (krypa) efter sin syster (som inte är still många stunder på en dag :-)). Sitter korta perioder i sin stol och är jämt så glad och mysig.

Måste också passa på att visa upp mina nyaste virkade kreationer, Miss E absolutaste favoritlek just nu är att fika och då gärna med lite gott tilltugg! Semlan & jordgubbarna är mina favoriter, hur söta som helst :-)

Såg precis att mitt senaste inlägg var den 22 oktober?!? Vart tar tiden vägen? Känns som jag bara går och lallar här hemma (som pappa J skulle säga :-)) ändå hinner jag ingenting.


Hur som helst kan jag informera den som är intresserad att allt rullar på fint här hemma.


Alice (som hon nu heter) växer så det knakar, Miss E verkar gilla att vara storasyster och grabbarna de ser ut att trivas med att ha två små töser att ta hand om :-)

Får jag lov att presentera.......

vår familjs nyaste tillskott , Miss ? (det är frågan det :-)). Tänk att det ska vara så svårt att enas om ett namn. Men vi är många som vill tycka och tänka så det är kanske inte så konstigt.



Hon är underbar i alla fall och hur god som helst, jag är förälskad!

Miss E är också helt förälskad i sin syster, men hon har lite svårt att hantera alla känslor som rusar runt i kroppen så humöret är lite upp och ner. Men det är kanske inte så konstig, det är stort att bli storasyster.



Vill också passa på att tacka Miss E´s gudmödrar för att de tog hand om min familj under vår sjukhusvistelse. Kunde inte ha lämnat Miss E i bättre händer. Ni är bäst, älskar er!!!

26 dagar kvar......

Men vem räknar :-) JAG! JAG! JAG!

Har börjat skräckslagen fixa ordning här hemma så vår lilla tjej ska känna sig välkommen om 26 dagar. Men det är tungt, för tänk om?!? Tänk om vi måste packa ihop allt igen utan bebis?!? Det överlever jag aldrig!

Så här nära mållinjen är det svårt att hålla känslorna isär, pendlar mellan hopp och förtvivlan. Vill bara att tiden ska gå fort, för inte nog med den känslomässiga bergodalbanan så börjar kroppen säga ifrån. Har ont i mage, rygg, höfter ja.... you name it!

Men som sagt var det är bara 26 dagar kvar :-)

Tänk att livet ska vara så svårt......

Skrev precis en kommentar i min älskade systerdotters blogg, en kommentar som var full med "kloka" ord (det var nog att ta i) om hur man ska "må bra" i sitt liv. Tänk vad det är lätt att komma med goda råd till andra men så svårt att ta till dem i sitt eget.

Just nu känner jag mig som en värdelös mamma, flickvän, moster, vän, ja you name it! Känslan att inte räcka till, att göra fel tynger ner mig totalt. Jag vet någonstans innerst inne att detta inte är sant, men av någon anledning "vinner" de negativa känslor loppet och gör att jag faktiskt bara vill krypa ner under täcket och gömma mig.

För hur får man sin tonårsson att inse att göra läxor och inte vara ute och ränna på nätterna är det rätta?

Hur får man sin lilla tjej att förstå att man inte orkar lek, busa?

Hur gör man det utan att framstå som värsta elaka morsan?

Hur får man sin älskade sambo att förstå att man älskar honom när man bara är trött och sur hela tiden?

Hur får man vänner att förstå att livsorken att göra någonting annat än att vara med sin familj inte finns där?

Hur får man sig själv att våga tro på livet, att allt kommer gå bra att inget mera ont kommer ske?

Jag vet inte????

Eller egentligen så vet jag nog, för hade det här inlägget inte gjorts av mig, hade jag nog haft både ett och två kloka ord att komma med :-)

Nu ska jag dock göra precis det jag känner för, krypa ner under täcket och gömma mig medans alla andra i familjen är i väg på sitt. Sen när de kommer hem ska jag göra mitt yttersta för att visa att jag älskar dem, sen krypa ner under täcket igen och vänta på att vinden vänder. För det vet jag att den gör!