Ännu en halv åtta hos oss middag :-)

Idag var det A som stod för maten. Han har sett fram emot detta jätte länge och kunde inte vänta till helgen utan det skulle absolut ske idag. På menyn stod det Grillad oxfilé med örtsmör, den serverades med bakad potatis och en bädd av grönt. Till efterrätt fick vi vaniljglass med hemgjord chokladsås, banan och hallon. Mumms vad gott! Konkurrensen hårdnar och jag tror att han fick hela 23 poäng. Till helgen är det W som ska stå för maten, helst vill han servera McDonalds men tji fick han.

Se upp i backen.....

Sju hål i nacken :-)

Det är något visst med första "riktiga" snön. Man blir som en barn, alldeles pirrig och förväntansfull. Man inser att julen är nära och man bara längtar efter att ta fram sina termobyxor och ge sig ut i pulkabacken. Och det var precis det vi gjorde idag :-) Men först var jag tvungen att ge mig ut på en desperat jakt på skor, vantar, pulkor mm, Stadium here I come. Jag var inte ensam kan jag tala om, fler förvirrade föräldrar rände omkring i affären efter rätt utrustning för nu ska vi minsann ut och leka :-) Men är det inte konstigt att jag varje år står helt oförberedd. Oj då, nu kanske barnen skulle behöva vinterskor och vad konstig att de inte kan ha sina termobyxor från förra året, det kan ju jag :-). Miss E fick i alla fall ett par härliga vinterstövlar och invigde dem tillsammans med sin nya overall. Lite stor men som hon växer är den för liten innan våren är här.

Tough love....

Jag som bara har grabbar sen tidigare är nu helt fascinerad över hur mycket Miss E gillar sina docker. Hon kan sitta jätte länge och prata, sjunga och krama dem (ibland går det dock lite vilt till). Men hon är hur gulligt som helst, se själva :-)

PS: Syster C, det här med två är inga problem. Kan Miss E kan du :-)

Vilken helg!

Måste säga att allt som allt har min helg varit väldigt bra, Pappa j är ju hemma på fredagar numera så helgen känns lite längre och lite lyxigare.
Tävlingen halv 8 hos mig har börjat hemma hos oss :-). Jag var först ut, serverade som förrätt Grissinipinnar inlindade med parma och vitlöksost och till huvudrätt fläskfile under italienskt täcke(mozzarella, grillad tomat, vitlök, färsk basilika, valnötskärnor). Mumms vad gott säger jag bara. Fick hela 25 poäng av familjen, det kommer bli svårslaget. Nu bläddras det förfullt i kockböckerna här hemma för att hitta det perfekt receptet för att klå mig. Lycka till säger jag bara :-)


I söndags hade vi 1-års kalas för trångsunds finaste :-) Alla (nästan) i mammabarn gruppen var på kalas hos oss med deras familjer. Behöver jag tala om att vi var många, 30 st allt som allt och då var det ändå 11 som inte kunde komma. Men det funkade faktiskt väldigt bra och alla hade trevligt (hoppas jag).



Miss E hon flyter bara med, hon måste vara det underbaraste barnet som finns (så säger väl inte alla mammor :-)). Går själv nu nästan hela tiden och det är så härligt att se. Ska se om jag kan fånga det på film under dagen och visa er.
Igår kväll var vi och pussade på min lilla syster och hennes familj. De väntar barn och fick till sin förvåning vet i veckan att hon väntar tvillingar :-) Hur kul är inte det? Lite omtumlande för dem och ganska nervöst, men hon har bra support runt omkring sig så det kommer gå bra! Vi kommer dock härmed kalla dem Barabapappa familjen för de har nu allt som allt 7 (ni hörde rätt) 7 barn :-) 2 egna, 1 gemensam och nu 2 på väg. Snacka om härlig familj :-)
Själv blir jag lite avundsjuk. Jag vill också........ eller ja, jag vet inte riktigt vad jag vill. Hjärtat säger än sak och förnuftet något annat. Så jag vet faktiskt inte ut eller in just i den frågan. Men det ger sig väl.
Over and out!

Ja ha....

Då har Miss E fyllt 1 år. Helt ofattbart, tiden har gått så fort. Vill spola tillbaka tiden och börja om! Det har verkligen varit ett härligt om än något omtumlande år. Hela helgen gick i festens tecken och en massa fina presenter fick vi. Stort tack till alla!

Mitt i alla glädje smög den där känsla av sorg och saknad in. Tanken på Sebastian och alla de födelsedagar vi aldrig får chansen att fira. Jag är så trött på att aldrig känna mig riktigt hel! Att aldrig känna mig riktigt lycklig! Och jag hatar ordet varför? För den frågan ställer jag mig dagligen trots att jag vet att jag aldrig kommer att få något svar.

Oj, vilket deppigt inlägg det blev helt plötsligt. Det var inte min mening, för jag är trots allt ganska glad. Bara för det måste jag visa upp min fina tårta som jag bakat åt Miss E, den blev riktigt bra måste jag säga :-)