Tunnelbana är kul!

Idag har Miss E åkt tunnelbana för första gången. Det var säkert lika kul för våra medpassagerare som för oss. Hon charmade alla med sitt underbara smile :-) Jag lovar att någonstans i cyberspace så bloggar någon om detta underbara barn på gröna linjen.....jag är inte ett dugg partisk :-)

Anledning till vårt tunnelbaneåkande var ett besök på mitt jobb. Anlände i god tid med nybakade bullar i väskan. Alla var glada och se oss och än en gång charmade Miss E brallan av alla!

Själv får jag lite delade känslor när jag kommer till jobbet, det är en värld som känns helt främmande. En del av mig vill aldrig börja jobba medans en annan längtar lite. Vore ju skönt att faktiskt få användning av det lilla som finns under pannbenet, krävs ju inte jätte mycket hjärnverksamhet att gå hemma och lalla (igen pappa J´s ord).

Hade ett bra samtal med nya chefen som ett tag verkade gå åt pipan men som ändå slutade bra (hoppas jag). Fick känslan av att han försökte avskräcka mig för att komma tillbaka till min tjänst då det innebär mycket resor. Direkt åkte rödstrumporna på, Va då? Skulle jag som mamma inte klara av att resa några gånger i månaden? Får en manlig kollega samma fråga........ I think not! Inte undra på att det ser ut som det gör på arbetsmarknaden med chefer/män som bara ser nackdelar med småbarnsmammor istället för alla fördelar. Okej, man kanske inte kan/väljer att lägga ner exakt lika många timmar som en manlig kollega men jobbet man utför de timmar man är där kan vara så j-v mycket bättre. Tänk att det ska vara så svårt att få till jämställdhet!