Kan bara konstatera att jag har ett sjukt stort behov av rutiner. Med barn hemma mellan 13 och 11 månader så behövs det. Är det inte jätte konflikter med en hormonstint tonåring så är det vaknätter med en (falsk) krupp sjuk liten Miss E. Mr W är ganska självgående just nu (som tur är :-)).
Och hur skapar man rutiner mitt i allt det där då??? Det gör man inte :-) För precis när man tror att man har någorlunda rutiner så händer det något och vips så är allt upp och ner igen. Kanske är det så livet är överlag? Det känns i alla fall så..... Det är lite som att vara förälskad, ena sekunden är man så lycklig att man tror man ska spricka. För att nästa sekund falla platt på marken och förvånat titta upp och undra vad som hände? Behöver jag tala om att jag alltid har hatat att vara förälskad :-)
Däremot älskar jag att älska :-) Och jag älskar många! De senaste åren av mitt liv har verkligen varit upp och ner. Vi förlorade vår älskade efterlängtade son och lillebror och i och med detta även några nära runt omkring oss. Döden är något som många verkligen har svårt för i alla fall om man står mitt i det eller väldigt nära. Men många (otippade) klev fram och fanns där hela vägen. Det ska ni ha stort TACK för! (Jag hoppas ni vet vilka ni är :-)) Sen fick vi Miss E, hon gör verkligen skäl för sitt namn Ella Anna MIRAKEL. För det är vad hon är för oss, ett Mirakel.
Dessa tjejer älskar jag en massa! Mina systerdöttrar, Ellas gudmödrar och den ena även min guddotter. Ni är bäst, Sarah och Elin :-)
